Den enda boken jag fick med mig från Bokmässan var JM Coetzees "Djurens liv" (som premie, för övrigt). Bokens upplägg är lite klurigt: ursprungligen en föreläsning som Coetzee höll - en föreläsning om en fiktiv föreläsningsserie om djur och människor som hålls av hans romankaraktär Elizabeth Costello. Väldigt meta.
Costello är vegetarian, och djurrättsförespråkare i någon bemärkelse. Berättelsens subjekt är hennes son, som försöker att förstå henne men inte lyckas speciellt väl med det. Konflikten mellan "normaliteten", representerad av sonens familj, i synnherhet hans fru, och Costellos avvikande uppfattning av verkligheten, är central.
Föreläsningsserien är förstås mycket akademisk, och kommer troligtvis inte att övertyga någon om att djur har rättigheter. De är dock intressanta och skapar tillsammans med det nästan lite tragiska personporträttet av Costello en mer nyanserad helhet än vad jag hade väntat mig. Frågan om djurens status i samhället belyses i akademiska utläggningar, men också, till slut, genom den personliga upplevelsen. Det är förstås den sistnämnda som ekar längst i mitt huvud.
Nästan hälften av boken utgörs av efterord. Fyra forskare inom olika akademiska fält (religionshistoria, antropologi, bioetik respektive engelska) reflekterar utifrån texten, med helt olika premisser och slutsatser. Dessa reflektioner var det som jag tyckte var mest intressant när jag läste boken. Nu när jag bläddrar i den i efterhand, väger Costellos känsla av fasa inför djurförtryckets normalitet något tyngre. Det här är hur som helst en bok som vore helt utmärkt som utgångspunkt för diskussion. Kanske läser jag om den i det syftet någon gång. Någon mer som vill?
söndag 12 oktober 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)